Jenni, teamchef

Jag började arbeta för Helsingfors idrottstjänster redan under gymnasietiden. Jag arbetade som städare och i kassan i Jakobacka simhall. Efter gymnasiet studerade jag till idrottsinstruktör i Kisakallio i Lojo och gjorde min praktik som idrottsinstruktör inom idrottstjänsterna. Under studietiden höll jag också simskolor på kvällarna.

Efter examen startade min make och jag ett idrottsföretag och under en tid producerade vi idrottsinstruktörstjänster för idrottstjänsterna som en köptjänst. I något skede övergick vi dock båda som anställda till staden, vilket gav mer trygghet i tillvaron. Till en början var jag idrottsinstruktör och ledde skolsimning. Sedan övergick jag först till ett projekt som handlade om att integrera invandrare genom idrott, och därefter var jag med och startade upp förortsmotion i Nordsjö. Det var också verksamhet med låg tröskel för att få människor som rör på sig lite i rörelse och skapa gemenskap.

Cheferna uppmuntrade mig att söka till teamledare för sommarsäsongen, och jag fick en plats i östra enheten. Det hann jag jobba med i ett par månader, och sedan behövdes en vikarie för teamchefen i Kvarnbäcken, och jag erbjöds platsen. Jag tog emot den, men visst var jag lite nervös, eftersom jag hade en bakgrund som idrottsinstruktör och var yngre än de flesta i personalen. Jag blev dock väl mottagen och trivdes verkligen med arbetet. Det var utmanande och jag lärde mig mycket nytt, men arbetsgemenskapen hjälpte och stödde mig.

När tjänsten som teamchef i Kvarnbäcken utlystes som en fast tjänst kunde jag inte söka den, eftersom min yrkeshögskoleexamen inte var slutförd. Snart blev jag dock ombedd att vikariera i Tölö områdesteam. Det var också en stor yrkesmässig utmaning, eftersom jag huvudsakligen hade skött fotbollsplaner i öst och plötsligt var ansvarig för idrottsparker med isbanor på vintern och ett par häststall i Brunakärr samt naturligtvis Tölö bollplaner och senare även Simstadion.

Jag har alltid tyckt om att arbeta med människor och det mest meningsfulla med att arbeta med invandrare och förortsmotion var det konkreta främjandet av rörlighet som jag såg varje dag. Det var en stor förändring att ta över ansvaret för idrottsanläggningar, eftersom det var meningsfullt på ett helt annat sätt. Jag insåg dock snart att vi möjliggör 8 miljoner besök per år och tillhandahåller idrottsanläggningar för alla, från barn till seniorer och idrottsföreningar. När jag deltar i projekt för nya idrottsanläggningar som representant för användaren är främjandet av rörlighet mycket närvarande.

Arbetsgivaren har alltid uppmuntrat mig att studera. Jag blev klar med min YH-examen och kunde äntligen söka en fast anställning när platsen som teamchef i Tölö blev ledig. För närvarande studerar jag idrottsledning vid en högre yrkeshögskola och detta har också tagits emot väl.

I den nuvarande arbetsbeskrivningen spelar personalfrågor en stor roll. Under sommarsäsongen är jag chef för upp till 70 anställda, under vintersäsongen är det fråga om ett tjugotal. Detsamma gäller arbetet med intressenter, eftersom vi har många evenemang och föreningsverksamhet i våra verksamhetsställen. Underhållet av idrottsanläggningar är en stor fråga, det byggs nya anläggningar hela tiden och gamla renoveras, och jag representerar användarna i dessa projekt.

Idrottstjänsterna lämpar sig för människor som gillar att få saker gjorda. Många börjar arbeta här då de är unga, åker för att studera och återvänder sedan. Staden erbjuder mångsidiga karriärvägar och man kan till exempel gå vidare till administrativa uppgifter eller chefsuppgifter, beroende på ens intressen.

De anställda i mitt team och de andra kollegorna är en stor resurs för mig. Vår arbetsgemenskap är avslappnad, humorn frodas och man kan prata rakt på sak. Vi gör oss inte viktiga, man kan komma på jobb i joggingbyxor om man vill.